Delaktighet för funktionsnedsatta barn och unga

Seminariet Delaktighet för barn och unga med funktionsnedsättning förebygger utsatthet – när det gäller våld bjöd på ett intressant möte mellan Staffan Jansson, barnläkare och professor, och Ann-Marie Stenhammar, skribent och sakkunnig i frågor som rör funktionshinder och barns delaktighet. Diskussionen, som under långa stunder engagerade den fullsatta seminariesalen, handlade i första hand om hur våld mot barn ska kunna förebyggas.

–Mycket av det här handlar om kommunikation, sade Anne-Marie Stenhammar. Dessa barn och föräldrar har svårt att nå fram till varandra. Det gäller att få tid och att få bli hörd. Barn måste få komma till tals för att kunna berätta om känslor och annat som vuxna inte kan observera.

Seminariedeltagarna fick bland annat möjlighet att diskutera barns och ungas delaktighet, och det rådde stor enighet om att ett barns berättelse ger den viktigaste informationen om barnets liv.

–Ett annat skäl till att delaktighet är viktigt är att samstämmigheten mellan barns och föräldrars mål kan vara låg.

Anne-Marie Stenhammar räknade också upp ett antal förutsättningar för barns delaktighet i möten med samhällstödet. Till exempel ska barnet eller ungdomen ha kunskap om sig själv och sin funktionsnedsättning, ha kunskap om verksamheten och vad som ska hända samt få sina åsikter och utsagor dokumenterade.

Vanmakt bakom våld

Staffan Jansson presenterade statistik som visar att barn med långvarig funktionsnedsättning eller sjukdom blir mer slagna än friska barn. Undantaget är barn med kroppsliga funktionshinder.

–Det handlar bland annat om barn och unga med beteendestörningar och språkstörningar, sade Staffan Jansson. Ju sämre barnet har det, desto mer illa ute är barnet för misshandelsproblematik. Det är viktigt att veta om detta.

Våld mot barn kan bero på att föräldern upplever vanmakt. Våld kan också uppstå i vad man kan kalla tvingande situationer, som vid medicinering till exempel. Brist på ork är också ett problem. Det är inte ovanligt med skilsmässor ibland dessa familjer.

Staffan Jansson berättade också att professionella insatser har stor betydelse i arbetet med att förebygga våld mot barn med långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. Den första tiden efter födseln får familjerna ofta ett bra stöd. En del är väldigt nöjda. Men många upplever att de får dra ett allt för stort lass efter ett tag. Det sker en form av ansvarsförskjutning.

–När problemen växer så hänger föräldrarna inte med. De önskar att personalen kunde vara mer proaktiv, och att de var bättre förberedda inför kommande steg i barnets liv. Vi lever i en tid när alla ska ha en egen coach. Är det någon som skulle behöva en coach eller koordinator så är det dessa familjer. De skulle behöva stöd av någon som är proaktiv, kolla läget, finns på plats vid behov och som följer familjen under en längre tid.