Följ alltid upp misstankar

”När jag var liten slog min pappa mig, ofta så jag måste åka till sjukhuset. Jag fick piggelin och mamma fick kaffe. Jag hade tur, sa de. Såret i huvudet skulle läka. Och de sa att jag skulle ta det litet försiktigt i framtiden…”

En inte helt ovanlig bild av sjukvårdens möte med ett misshandlat barn. Men det kunde också ha varit tvärtom, ett möte som leder till utredning och diagnos. Skillnaderna i hur sjukvården bemöter misstanke om barnmisshandel är enorma, menar Björn Tingberg från barnskyddsteamet Mio på Karolinska institutet.

Misstankar anmäls inte

I sin forskning har han tagit avstamp i socialtjänstlagen, 14 kapitlet, 1 paragrafen som handlar om anmälningsplikten. Lagen säger att en misstanke om barnmisshandel måste anmälas omedelbart. Men så sker inte, i alla fall inte i tillräckligt omfattning.

Orsakerna är flera: Vi vill gärna tro på föräldrarnas förklaringar, särskilt om de är ”trevliga”. Och tänk om misstankarna visar sig vara felaktiga, vad hemskt för föräldrarna! Misstron mot socialtjänsten är ganska kompakt – ”de gör ju ändå ingenting”. Eller så kan barnets upprepade sjukhusbesök vara otillräckligt dokumenterade.

Otydliga diagnoser

Björn Tingberg har gått igenom diagnoser på barn, samlat dokumentation i form av journaler och kartlagt hur sjukvården agerat. En slutsats han drar är att diagnoserna ofta är otydliga.

– Vid minsta misstanke om barnmisshandel krävs att personalen samarbetar och kommunicerar med varandra. Diagnosen måste också innehålla en uppmaning om vidare utredning.

I en studie av barn i sjukvården konstaterades 77 fall av misstänkt misshandel. Endast hälften anmäldes. Resten skickades hem utan åtgärd. Ungefär detsamma gällde vid misstanke om sexuella övergrepp.

Fall från skötbord kan vara misshandel

En grupp barn som Björn Tingberg undersökt närmare är så kallade skakade barn, oftast de allra yngsta som inte kan berätta själva och den grupp där flest barn dör till följd av misshandel. Fall från skötbord är en av de vanligaste förklaringarna till varför föräldrarna tar barnet till sjukhus – men i många fall handlar det om att barnet blivit kraftigt skakat, vilket orsakat inre blödningar i huvudet.

-Det här är något som sjukvården ofta har missat. För att kunna konstatera en misstänkt skada måste man röntga. En äldre studie visar att endast 47 barnpatienter av 1 000 hade röntgats efter fall. Av dem utreddes fem ytterligare. Endast ett av barnen fick misshandelsdiagnos.

Arbetar med stöd och information

På senare tid har utvecklingen delvis gått framåt. Barnskyddsteamet Mio arbetar intensivt med information och upplever att dagens sjukvård identifierar fler skakade barn.

-Det finns också en fara i att tänka i termer av riskgrupper. Då missar man det faktum att barnmisshandel inträffar i alla typer av familjer. Vi tror gärna att ingenting kan hända i familjer vi själva kan identifiera oas med. Men ett misshandlat barns värsta fiende är en väldigt trevlig förälder.

Barnskyddsteamet Mio har funnits sedan ett år. Ytterligare ett team har bildats i Uppsala och fler är på gång. Uppgiften är dels att medverka i barnahusverksamheterna – där alla berörda myndigheter finns samlade för att samarbeta i utredningar och olika insatser – dels på sjukhus för att stödja personal och barn vid misstänkt misshandel.