Satsning på skolarbete viktigast för barn i familjehem
Bästa sättet att ge familjehemsplacerade barn samma framtidsutsikter som andra barn är att stärka deras förutsättningar för goda resultat i skolan. Allra viktigast är läsningen, visar skolprojektet Skolfam 2 från Norrköping, som presenterades under Barnrättsdagarnas första dag.
I oktober 2008 startade Norrköpings kommun ett skolprojekt inom familjehemsvården, enligt en modell som utprövats i Helsingborgs stad. Syftet med Skolfam 2 är att stärka förutsättningarna för goda skolresultat hos familjehemsplacerade barn, berättade specialpedagogen Ulla Axelsson och psykologen Rikard Tordön som leder projektet.
Bakgrunden är att familjehemsplacerade barn är en utsatt grupp med förhöjd risk för bland annat sämre skolresultat, lägre utbildningsnivå, missbruk, kriminalitet och arbetslöshet. Till exempel löper familjehemsplacerade barn 9,7 gånger större risk än andra att bli beroende av ekonomiskt bistånd vid 25 års ålder. För narkotikamissbruk är risken 6,8 gånger högre. Motsvarande siffra för allvarlig kriminalitet är 7,5 gånger.
Den enskilt viktigaste skyddsfaktorn mot de förhöjda riskfaktorerna − har det visat sig i studier − är att inte ha låga betyg. Det var också den vetskapen som blev utgångspunkten för skolprojekten i Helsingborg respektive Norrköping.
Den första kartläggningen av de 22 medverkande barnen från årskurs 1 till 6 visade bland annat att deras begåvning var genomsnittlig. Arbetsminne och snabbhet låg däremot klart under medelvärdet för deras jämnåriga kamrater. Både skolan och familjehemmen bedömde att de placerade barnens adaptiva färdigheter, det vill säga förmågan att samspela socialt, var sämre än för genomsnittet. Ännu sämre ställt var det med barnens kunskaper i matematik, som visade sig vara katastrofala.
Därmed drog projektledarna slutsatsen att barnen presterade sämre än genomsnittet, trots att deras begåvning motsvarade medelvärdet.
− Vår utmaning blev därför att försöka lyfta barnens prestationer till deras egentliga nivå och helst lite till, eftersom de kan behöva lite försprång, sade Ulla Axelsson.
I samarbete med ansvariga socialsekreterare, familjehem, skolpedagoger och rektorer upprättade Ulla Axelsson och Rikard Tordön individuella handlingsplaner, som sedan följdes upp regelbundet under två års tid.
Bland annat började skolorna arbeta medvetet för att inkludera barnen bättre i undervisningen, sätta struktur på skoldagarna, sträva efter att täta eventuella kunskapsluckor i matematik, öka fokus på läsning och läsförståelse samt träna aktivt för att förbättra barnens så kallade arbetsminne. I första hand med hjälp av skräddarsydda datorprogram.
I familjehemmen handlade det bland annat om att introducera högläsning, för att på så sätt hjälpa barnen att öka sitt ordförråd och förbättra kunskaperna om omvärlden. Det kunde också handla om att införa rutiner för läxläsning eller träna sociala färdigheter med exempelvis sällskapsspel.
Redan ett par år efter starten kan Ulla Axelsson och Rikard Tordön dra vissa preliminära slutsatser av Skolfam 2. Till exempel hade barnens genomsnittliga resultat på begåvningstesterna ökat rejält över hela linjen. Inte minst på testerna för det viktiga arbetsminnet. Även inom matematik kunde barnen visa upp häpnadsväckande framsteg.
Rikard Tordön:
−Projektet visar att vi kan hjälpa barnen att förbättra sina prestationer i skolan. Arbetsminnet är förstås viktigt. Även allmänbildningen, som kan bidra till bättre självförtroende och självkänsla. Men det enskilt viktigaste området måste ändå vara läsningen och läsförståelsen. Det är själva grunden för allt annat.
