Alla barn har rätt att göra sin röst hörd

År 2010 fick Barnombudsmannen i uppdrag av regeringen att hämta in barns och ungdomars synpunkter på och erfarenheter från familjehem och HVB. Det blev en stark upplevelse för alla parter.

-Vi träffade ett hundratal barn och ungdomar över hela landet och frågade dem vad som var bra och mindre bra där de bodde. Vilka råd ville de ge dem som bestämmer? Nästan alla ville berätta om sina upplevelser, berättade barnombudsmannen Fredrik Malmberg.

I flera inspelade intervjuer fick åhörarna lyssna på ungdomarna själva och vad de ville lyfta fram. Och visst hade de positiva saker att säga också – ofta banala saker som att sängen på hemmet var skön, men också mer allvarliga som att ”här får jag inte stryk”. Det som upplevdes mest positivt var om man hade turen att träffa en enskild person i personalen som förstod vad det handlade om och kunde ge trygghet.

De negativa omdömena handlade om negativa förväntningar, bestraffningar, att inte bli lyssnad på samt svårigheter att få hälsokontroll och adekvat utbildning.

-De återkom ofta till att de ville bli sedda som individer, inte som ett problem eller ett objekt. Alltför många möts med negativa förväntningar, de dras över en kam med det underförstådda budskapet ”det här kommer nog inte att gå så bra!”

En flickas röst:

”Jag sa till dem att jag ville bli advokat. De svarade att dit är det långt, och så skrattade de. Och jag sa, ja, det är klart att det var ett skämt!”

En pojke berättade om det kontrakt ungdomarna får skriva på redan första dagen på hemmet.

”Jag måste lämna ifrån mig mobilen och jag får inte använda internet. Sedan fick jag veta av barnombudsmannen att jag har rätt att använda mobil om den inte skadar mig. Och det gör den ju inte. De tar bort våra rättigheter helt och hållet.”

På hemmen ska det finnas en broschyr om barns och ungdomars rättigheter på HVB och familjehem. Broschyren har tagits fram av socialtjänsten, men ingen av ungdomarna hade sett den.

Den som mår dåligt får ofta en korrigering eller så blir det negativa konsekvenser. En flicka kommenterar i en av intervjuerna:

”Jag mådde dåligt, men ville inte prata om mina känslor. Personalen försökte inte trösta, det blir bara konsekvenser och då mår man bara sämre. Jag får ta skiten och bita ihop.”

Så tycker barn och ungdomar att personal ska vara:

• De ska inte vara rasister och inte ljuga
• De ska vara snälla
• De ska lita på oss
• De ska ge oss rättigheter
• De ska inte behandla oss som brottslingar, inte håna oss
• De ska ge oss stöd och trygghet

Att bemöta dessa barn och ungdomar på rätt sätt kräver kompetens, konstaterade Fredrik Malmberg. Men ibland sker grov felbehandling, till och med övergrepp. Barnombudsmannen har frågat samtliga socialnämndordföranden i landet om de hade fattat beslut på politisk nivå när det gäller uppföljning av omhändertagande. Endast var femte nämnd svarade ja, fyra av fem har inte gjort det.

Även om uppföljningen kan fungera på tjänstemannanivå, innebär det en godtycklighet som är oacceptabel.

Bakgrunden till Barnombudsmannens fråga till nämnderna är bland annat resultat från Länsstyrelsens tillsynsutredning Barnuppdraget. De visar hur viktigt det är att politikerna inte överlämnar besluten åt förvaltningar och tjänstemän. Det måste finnas politiska riktlinjer när det gäller vård och omhändertagande, liksom gemensamma riktlinjer när det gäller exempelvis hanteringen av fickpengar.

-Indragning av veckopengen tillämpas som bestraffning. Men hur mycket man drar varierar mellan olika hem. Barn på HVB har det sämre ställt ekonomiskt än andra barn. Så det blir dubbel bestraffning.

Andra viktiga synpunkter som kom fram i samtalen med barn och unga handlar om svårigheten att bli trodd, motstridig information från personal, önskan att få läsa sina journaler och en stark önskan att få byta hem om man inte trivs. Dessutom vill man lättare kunna få tag på socialsekreteraren. ”Ibland krävs att man gör någonting drastiskt för att något ska hända!”
Ofta finns för litet att göra. Och bor man i grupp med andra ungdomar som har problem är det svårt att fokusera på sig själv och göra någonting konstruktivt.

Hälsa och utbildning är teman som återkommer. Det finns ungdomar som vittnar om hur de nekats boka tid på vårdcentralen när de mått dåligt eller har skadat sig. Enligt Barnombudsmannens enkät bland socialnämnderna framkommer att endast var tredje kommun har fattat beslut om rutiner för hälsokontroll.

Utbildning är något de flesta ungdomar prioriterar, men även där förekommer diskriminering, något som barnläkaren Marie Köhler i Skåne konstaterat i en undersökning. Frågan har även tagits upp av professor Bo Vinnerljung, som i en inspelning förklarade att låga förväntningar på den här gruppen barn gör att undervisningen försummas.

-Man förväntar sig att det ska gå dåligt för barn som har fått en dålig start i livet. Men så är det inte. En stor majoritet har goda förutsättningar att klara sig hyggligt. Många är mer än normalbegåvade, men har på grund av olika omständigheter kunskapsluckor. De har inte fått den hjälp de har behövt.

Fredrik Malmberg:

-Bara var tredje kommun har följt upp barnens utbildning. De som inte har gjort det hänvisade till riktlinjer på tjänstemannanivå, men vår undersökning visade att de är av varierande kvalitet. Det är otroligt viktigt att politikerna slår fast krav på och rutiner för uppföljning. Det skulle också ge bättre kontroll över hur socialnämnden och skolnämnden samarbetar.

Barnombudsmannen har ställt krav på regeringen:

• Skärp lagstiftningen för HVB
• Tydliggör placerade barns rättigheter i lagstiftningen
• Placerade barn ska ha rätt till personlig socialsekreterare och enskilda samtal
• Placerade barns rätt till upprättelse och skadestånd

Rapporten om socialnämnderna kommer att skickas ut till samtliga kommuner. BO avser också att kalla ett tiotal kommuner i maj för att diskutera de frågor som framkommit. Diskussionen ska dokumenteras och skickas ut även den.