5c Socialtjänsten – orosanmälningar och vikten av att bygga relationer

Anmälningar om barn som far illa eller misstänks fara illa – omfattning, orsaker och utmaningar

Åldersövergripande arbete

Therese Olmsäter, Eva Kågström och Unni Björklund, Socialstyrelsen

Sammanfattning: En av socialtjänstens viktigaste uppgifter är att ta emot och bedöma anmälningar om barn som far illa eller misstänks fara. Från flera håll kommer uppgifter om att anmälningarna har ökat i Sverige. Men varför? Vilka anmäler? Och vilka barn berörs av anmälningarna? Socialstyrelsen har kartlagt anmälningarna till landets socialtjänster.

Beskrivning: Varje anmälan om barn till socialtjänsten kan vara en pusselbit som socialtjänsten behöver för att barn ska få det stöd och skydd de har rätt till. Vissa är skyldiga att anmäla enligt lag, för alla andra är det en rekommendation. Barns rätt till överlevnad och utveckling hör ihop både med skyldigheten att anmäla och socialtjänstens ansvar för att barn växer upp under trygga och goda förhållanden. Under det här seminariet kommer Socialstyrelsen att presentera resultatet av en nationell kartläggning av anmälningar om barn samt de samtal vi haft med socialtjänsten om deras erfarenheter av anmälningarna. Seminariet belyser omfattningen runt om i landet, vilka som anmäler och vilka barn som uppmärksammas. Vi närmar oss frågan om vilken betydelse samverkan mellan socialtjänsten och anmälningsskyldiga kan ha för barnen. Under seminariet kommer vi också att reflektera över några av de regionala skillnader och likheter som har identifierats samt några av de utmaningar som socialtjänst och anmälningsskyldiga står inför. Resultatet av kartläggningen publicerades i december 2019.

Anknytning till artikel 6: Att anmälningar görs, liksom socialtjänstens arbete med barnen och deras familjer, har en nära koppling till artikel 6. En anmälan ska eller bör göras redan vid misstanke om att barn far illa. Orsaken är att oro för barn så tidigt som möjligt i livet ska komma till socialtjänstens kännedom. Detta är en förutsättning för att utsatta barn ska kunna få den omvårdnad och det skydd de har rätt till.

 

Socialsekreteraren och det familjehemsplacerade barnet – om relationen, erkännandet och de institutionella förutsättningarna

Åldersövergripande arbete

Robert Lindahl, Örebro universitet

Sammanfattning: Roberts doktorsavhandling och denna föreläsning fokuserar socialtjänstens institutionella svårigheter med att följa upp barn som är placerade i familjehem. Familjehemsplacerade barn förväntas, genom relationen till sin socialsekreterare, erhålla erkännande genom närhet, rättigheter och solidaritet. Föreläsningen behandlar frågor såsom; vilken form av erkännande bör utgöra basen för denna relation? Hur kan ett rättsligt erkännande av barnet påverka möjligheterna att erkänna barnet genom närhet samt att erkänna barnet som en unik individ?

Beskrivning: Robert Lindahl disputerade 2018 i socialt arbete vid Örebro universitet med sin doktorsavhandling med samma titel som anges för denna föreläsning. Avhandlingen och föreläsningen tar sin utgångspunkt i att det under de senaste åren har konstaterats att det förekommer omfattande problem och brister i socialtjänsternas arbete med att följa upp barn och unga som är placerade i familjehem. Olika satsningar har genomförts på nationell och lokal nivå, men i stor utsträckning kvarstår problemen. För att förstå dessa problem krävs en utvecklad förståelse för relationen mellan familjehemsplacerade barn och deras ansvariga socialsekreterare. Robert har intervjuat både familjehemsplacerade barn och ansvariga socialsekreterare och resultaten påvisar att relationen mellan barnen och socialsekreterarna behöver förstås med utgångspunkt i rådande institutionella förutsättningar. För att förstå socialtjänsternas problem och svårigheter med att följa upp de placerade barnen, krävs en förståelse för hur relationen mellan familjehemsplacerade barn och deras socialsekreterare ramas in, styrs och begränsas av regulativa, normativa och kulturellt-kognitiva förväntningar. Dessa förväntningar ger form åt, och definierar, socialsekreterarnas yrkesroll, professionalitet och handlingsutrymme. Genom att förstå de institutionella förutsättningarna klargörs även förståelsen för hur omgivande förväntningar skapar interna rollkonflikter för socialsekreterarna. Familjehemsplacerade barn förväntas, genom relationen till sin socialsekreterare, erhålla erkännande genom närhet, rättigheter och solidaritet. Under rådande institutionella förutsättningar uppstår emellertid spänningar mellan dessa olika former av erkännande. I denna föreläsning behandlas vilken av dessa former av erkännande som bör utgöra basen för relationen mellan familjehemsplacerade barn och deras socialsekreterare. Dessutom fokuseras hur socialsekreterarens rättsliga erkännande av barnet kan få konsekvenser för huruvida relationen till barnet präglas av närhet och individanpassning kontra distans och formalitet.

Anknytning till artikel 6: Familjehemsplacerade barn är, för sin utveckling, starkt beroende av relationen till sin ansvariga socialsekreterare. Det är socialsekreteraren som har det yttersta ansvaret för att det placerade barnet får god omvårdnad och skydd i sitt familjehem. Denna föreläsning behandlar olika utmaningar med socialsekreterarens ansvar, såsom exempelvis att barnet ska få utvecklas i en miljö som tillgodoser barnets unika behov.