4d Att fråga om våld

Strukturerade risk-/skyddsintervjuer som underlag för bedömning i barnavårdsutredningar rörande misstanke om våld mot barn

1. Våld

Ole Hultmann och Ulf Axberg, Psykologiska instutionen, Göteborgs universitet

Ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om en ny typ av risk-/skyddsintervjuer som underlag för bedömning i barnavårdsutredningar. Intervjuerna lyfter fram barns röster om våldsupplevelser genom strukturerade frågor. Intervjuerna kan användas med barn från fem till sjutton års ålder och prövas nu i barnavårdsutredningar med stöd av Socialstyrelsen.

Barn är ofta kapabla att lämna relevant information om sina upplevelser av våld och relationerna i sin familj. Att intervjua barn om våldserfarenheter ställer stora krav på intervjueraren, då det kan väcka traumatiska minnen, vara skambelagt att tala om och barn kan vara motvilliga till eller rädda för att avslöja familjeförhållanden. För att denna information skall komma fram i en intervjusituation är det avgörande på vilket sätt barn tillfrågas och med vilka frågor.

Internationell forskning visar att riskbedömningar i barnavårdsärenden blir mera tillförlitliga om man använder strukturerade metoder. Existerande metoder tar dock inte hänsyn till barns perspektiv på händelser och relationer. Vårt barnperspektiv handlar om barns upplevelse av otrygghet och rädsla i relation till föräldrar, utvecklingsrelaterade risker, traumatisering och barns eget agerande i akuta vålds- och farosituationer. Avsaknaden av strukturerade frågor till barn om dessa riskfaktorer innebär att man i utredningar kan gå miste om ett viktigt underlag i en riskbedömning.

De intervjuer som har utvecklats inom ramen för iRiSk-projektet (insatser och Risk-/Skyddsintervjuer med våldsutsatta barn) använder fokuserade frågor som uppmuntrar barn att berätta hur de upplevt våldshändelser och hur de har reagerad på situationen i familjen. Intervjuerna har utvecklats med stöd av Socialstyrelsen och prövats med barn (från fem till 17 års ålder) och deras föräldrar.

I våra studier prövar vi om information som barn själva lämnar om sin situation kan användas som underlag i riskbedömningar och därmed bidra till att öka barnskyddet (BK artikel 12). Även barnets rätt till en uppväxt fri från våld från föräldrars sida är ett mål som risk-/skyddsintervjuerna vill bidra till att nå (BK artikel 19). Projektet syftar också till att lyfta fram ett fokus på barns psykiska hälsa och rätt till rehabilitering när barnet utreds inom socialtjänsten (artikel 39).

Risk-/skyddsintervjuerna prövas för närvarande för att utvärdera användbarheten och den prediktiva validiteten.

Att ställa frågor om våld till barn och föräldrar inom BUP

1. Våld

Ann Wolmar, Carina Eliason, Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer

Våld i nära relationer är ett allvarligt brott som orsakar stort fysiskt och psykiskt lidande. Sedan 2017 arbetar tre Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar, tre Barn- och ungdomsmedicinska mottagningar och Familjehuset Klippan i Kungälv, Ale, Stenungssund och Tjörn med att ställa rutinmässiga frågor om våld till både barn och vårdnadshavare.

Våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är allvarliga brott som orsakar stort fysiskt och psykiskt lidande. Våldet drabbar alla i familjen, inte minst barnen. Att utsättas för våld, sexuella övergrepp, försummelse eller att ha bevittnat/upplevt våld mot närstående under barndomen kan, förutom det lidande det innebär för stunden, ge allvarliga konsekvenser för barnets psykiska och fysiska hälsa och utveckling. Det finns ett starkt samband mellan våldsutsatthet under barndomen och ohälsa i vuxenlivet.

Barnkonventionen är FN:s konvention om barns mänskliga rättigheter. Barnkonventionens 54 artiklar slår fast att alla barn upp till 18 år har samma rättigheter. Artikel 2,3, 5 ,6, 18, 19 och 34 innefattar barnets bästa och barns rätt till inflytande samt att varje barn har rätt till liv och utveckling. Familjen har huvudansvaret för sina barn men varje stat är skyldig att stötta familjerna och underlätta för dem att ta hand om sina barn på bästa sätt.

Sommaren 2017 initierades ett projekt i område SIMBA i Västra Götaland där man skulle införa rutinmässiga frågor om våld till både barn och vårdnadshavare. Verksamheterna i projektet är tre Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar, tre Barn- och ungdomsmedicinska mottagningar och Familjehuset Klippan på vårdcentralen Kusten i Kungälv, Ale, Stenungssund och Tjörn.

Verksamheterna har fått en gemensam och fördjupad kunskap om våld i nära relationer, sexualiserat våld, hedersrelaterat våld och förtryck, våld på digitala medier. Verksamheterna har i samarbete med VKV utvecklat modeller och arbetssätt för rutinmässiga frågor om våld.

Sedan april 2018 har verksamheterna rutinmässigt frågat både barn och vårdnadshavare om deras erfarenheter av våld i samband med nybesök. Projektet löper under en tvåårsperiod och arbetet ska utvärderas under andra året för att därefter implementeras i hela Västra Götalandsregionen. Under workshopen kommer projektets erfarenheter presenteras av medarbetare från BUP och VKV. Under föreläsningen kommer projektets erfarenheter presenteras av medarbetare från BUP Kungälv och VKV och vi får ta del av barnen/vårdnadshavarnas upplevelser av att få frågor om våld samt deras berättelser.

Menar ni att vi ska fråga alla? – om att rutinmässigt fråga barn om våld och övergrepp

1. Våld

Bengt Söderström^{1 ,}Olle Hultmann², Hanna Thermaenius³, Susanne Fornander⁴, Helena Jönsson⁴, Veronika Fröberg⁵

¹ Stiftelsen Allmänna Barnhuset, ² BUP och Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, ³ Rädda Barnen, ⁴ Barn och ungdomshälsan Nässjö, ⁵ Kävlinge kommun

Olika projekt har försökt få verksamheter att ställa frågor om våld rutinmässig till barn; iRiSk-projektet om insatser och riskbedömningar, BUP i Göteborg, Rädda Barnen med elevhälsan och Allmänna Barnhusets projekt för Stöd och behandling i fem regioner. Vi ger exempel och diskuterar erfarenheter och framgångsfaktorer.

Alla barn som utsatts för våld eller sexuella övergrepp har rätt till rehabilitering (BK artikel 39). En förutsättning är att någon berättar vad som hänt. Den som utövat våldet gör nästan aldrig det. Våldsutsatta barn pratar ofta med kamrater eller närstående, men berättar sällan för någon professionell eller myndighet (1).

Många barn som varit utsatta för en typ av våld har också varit utsatta för andra former av våld eller svåra livshändelser. Att vara med om flera typer av utsatthet under uppväxten ökar risken för traumasymtom (2), men också risken för långvarig psykisk och somatisk ohälsa (3). Barn som varit med om en typ av våld behöver alltså få frågor om andra våldserfarenheter.

Sedan Socialstyrelsen vägledning 2014 har många försökt införa rutinmässiga frågor om våld till barn och föräldrar inom socialtjänst och hälso- och sjukvård. Men det har visat sig svårt att implementera fullt ut (4). Personal behöver vara beredd att lyssna och veta vad de ska göra av svaren för att kunna ta emot berättelser om våld.

Vi vill ge inspiration och exempel på hur verksamheter kan arbeta för att få det att fungera på riktigt.

Rädda Barnen har arbetat med implementering av rutinfrågor i elevhälsan. iRiSk-projektet har arbetat med rutinmässiga frågor om våld i samband med risk/skyddsintervjuer. Inom Allmänna Barnhusets projekt sprids BOUH Nässjös modell med en mottagningsintervju som följs av flera obligatoriska moment och Socialtjänsten i Kävlinge prövar LYLES, ett validerat formulär för screening av våld och svåra livshändelser (5).

(1) Jernbro C, Jansson S (2107) Våld mot barn 2016 – En kartläggning. Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

(2) Nilsson D, Gustafsson PE, Svedin CG (2009) Self-reported potentially traumatic life events and symptoms of posttraumatic stress and dissociation. Nordic Journal of Psychiatry.

(3) Hughes K., et al. (2017) The effect of multiple adverse childhood experiences on health: a systematic review and meta-analysis. Lancet Public Health. 2017 Aug;2(8):e356-e366.

(4) Frågor om våld – En kartläggning av hur socialtjänsten och hälso- och sjukvården frågar om våldsutsatthet och våldsutövande samt användning av bedömningsmetoder. Socialstyrelsen, 2018.

(5) Nilsson D, Svedin CG (2017) Kunskapsöversikt om stöd och behandling för barn som utsatts för sexuella övergrepp och fysisk misshandel. Stiftelsen Allmänna Barnhuset.