3c Unga och kriminalitet

Vem kommer till SiS och vem kommer ut? Preliminära resultat från en kvantitativ studie av ungdomarna på SiS särskilda ungdomshem 2006 – 2016

Åldersövergripande arbete

Kajsa Nolbeck1, Charlotta Thodelius2, Sepideh Olausson1

1 Institutionen för Vårdvetenskap och Hälsa, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet 2 Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers Tekniska Högskola och Centrum för Vårdens Arkitektur (CVA)

Sammanfattning: Föreläsningen syftar till att belysa preliminära resultat från en kvantitativ studie av ungdomspopulationen på Statens Institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem 2006 – 2016. Under föreläsningen står statistiskt material från den undersökte gruppen i fokus, relaterat till Barnkonventionens artikel 6.

Beskrivning: På SiS särskilda ungdomshem placeras barn och unga upp till 21 år, antingen enligt Lagen om Vård av Unga (LVU), eller enligt Lagen om verkställighet av Sluten Ungdomsvård (LSU). På SiS samlas ungdomar med vitt skild problematik, bakgrund och utifrån olika lagrum. Detta skapar en vårdmiljö i gränslandet mellan vård och straff, där samtliga vardagslivets delar äger rum på samma plats och med samma människor (Goffman 1961, Wästerfors 2012, Leviner, P. & Lundström, T. (red.) 2017). Detta ställer höga krav vård och behandling. Ungdomshemmen har kritiserats då det har visat sig att barnen och ungdomarna på dessa institutioner mår ”alarmerande dåligt” (Barnombudsmannen, 2019), men också då miljön innebär betydande inskränkningar i barnens rättigheter, bl a genom personalens sk särskilda befogenheter (Barnombudsmannen 2011, SKL 2013, United Nations 2015, Barnombudsmannen 2019). I Barnkonventionen tydliggörs alla barns rätt till liv och utveckling (se t ex artikel 6 och 24). Vidare poängteras att denna rättighet också gäller utsatta barn i samhällsvård där vårdmiljön skall ”främja barnets hälsa, självrespekt och värdighet” (artikel 39). Under ungdomstiden, med flertalet utvecklingsprocesser, innebär det att inom ramen för en säker och stödjande miljö ska förutsättningar för förtroendefulla vuxenrelationer och prosociala vänskapsrelationer skapas (Berg Kelly, 2014). Inom forskningen används ofta begreppet antisocialt beteende för att beskriva ungdomar som upprepade gånger bryter mot socialt accepterade normer och värderingar (SBU). Tidigare studier visar att ungdomar med antisocialt beteende har sämre både fysisk och psykisk hälsa, lägre betyg samt oftare en avbruten skolgång (Östgård-Ybrandt and Armelius, 2003¸Ybrandt and Nordqvist, 2015, Barnombudsmannen, 2019). Under den aktuella föreläsningen är fokus på preliminära resultat från en kvantitativ studie av ungdomarna på SiS särskilda ungdomshem 2006 – 2016. Studien baseras på data från SiS, Socialstyrelsens slutenvårds- respektive dödsorsaksregister samt Brottsförebyggande Rådets Lagföringsregister. Frågor som kommer att belysas under föreläsningen är t ex vem som kommer till SiS, hur ungdomarna mår och hur vistelsen påverkar dem när de lämnar SiS. Diskussion kommer att föras mot bakgrund av hur resultaten svarar mot Barnkonventionens och Barnrättskommitténs krav på att även vårdmiljöer ska främja barns och ungas rätt till utveckling och hälsa. Syftet med forskningsprojektet såväl som föreläsningen är att belysa ungdomspopulationen vid SiS, samt deras vårdmiljö.

Anknytning till artikel 6: Barnen och ungdomarna på de särskilda ungdomshemmen mår alarmerandet dåligt, enligt BOs rapport 2019. Vidare ställer Barnkonventionen och Barnrättskommittén krav på att även vårdmiljöer för placerade barn ska främja barns och ungas rätt till liv, överlevnad och utveckling. Studien redovisar och diskuterar kvantitativa resultat från SiS 2006-2016 med fokus på de ungas mående vid institutionsplacering, samt vid utskrivning, i relation till Barnkonventionens artikel 6.

Unga som begår brott – risk- och behovsbedömning och öppenvårdsinsatser

13-18

Lina Leander och Therese Åström Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), Susanne Strand Örebro universitet

Sammanfattning: Unga som begår brott – vad säger forskningen om metoder för att bedöma risk för återfall i våld och något brott samt öppenvårdsinsatser för att minska kriminalitet? SBU har undersökt detta i två systematiska forskningsöversikter. Ta del av dessa resultat samt diskussion om ekonomiska och etiska aspekter.

Beskrivning: SBU har utvärderat risk- och behovsbedömningsmetoder samt öppenvårdsinsatser för ungdomar i åldern 12-18 år som har begått brott. SBU har granskat, kvalitetsbedömt och sammanställt forskningsstudier från hela världen. Vi har även genomfört en undersökning av vilka metoder som används inom socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige. Vi presenterar resultaten om bedömningsmetodernas förmåga att bedöma risk för återfall samt effekter av öppenvårds insatser på minskad kriminalitet. Resultaten diskuteras utifrån etiska aspekter och i relation till barnkonventionen.

Anknytning till artikel 6: Risk- och behovsbedömningsmetoder baseras på risk- och skyddsfaktorer som har samband med återfall i brott. Behoven identifieras för att minska riskfaktorernas negativa inverkan på ungdomen och stärka skyddsfaktorernas positiva inverkan. Exempel på skyddsfaktorer är god föräldraförmåga och skolframgång. Barnkonventionen kapitel 6 poängterar vikten av att barnen får dessa grundläggande behov tillgodosedda. Effektiva insatser för att minska kriminalitet och externaliserande beteende (aggression och normbrytande beteende) är även av största vikt för att tillgodose barn och ungas rätt till liv och utveckling.