2c Läslust och delaktighet

Letterbox Club – lärande och utveckling – som ett brev på posten?

Åldersövergripande arbete

Sofia Lager MilltonMonica Achá Sonesson Stiftelsen Allmänna Barnhuset
Sammanfattning: Kan verkligen lärande och utveckling komma som ett brev på posten? Barn i utsatta situationer har svårigheter att prestera så bra i skolan som de behöver. Letterbox Club är en intervention för att väcka barnens lust att lära, och samtidigt gynna samspelet i familjen. Det görs genom att skicka paket med böcker och spel till barnen. Under seminariet redovisas vad Letterbox Club är samt deltagande barns och föräldrars upplevelser.

Beskrivning: Letterbox Club är en intervention som syftar till att stimulera och väcka barnens nyfikenhet och lust att läsa, räkna och lära sig. Målgruppen är barn i utsatta livssituationer, främst barn i familjehem och barn i familjer som uppbär försörjningsstöd. Det görs genom att paket skickas till de deltagande barnen en gång per månad under sex månader. Paketen innehåller noggrannt utvalda böcker, en faktabok och en skönlitterär bok, samt två spel som särskilt tagits fram för deltagarna i Letterbox Club. Spelen tränar grunderna i matematik utifrån läroplanen som gäller för barnet. Dessutom innehåller paketen skrivmaterial som barnen kan ha nytta eller nöje av, såsom linjal, pennor, sax, pennfodral mm.

Letterbox Club bygger på barnens lust och ska inte kännas som ett krav eller ytterligare en ”läxa”. Tanken är att barnet själv ska få styra användandet av paketens innehåll. Vi vet dock att föräldrars engagemang är mycket viktigt för barns lärande, och lärande hänger nära ihop med samspel mellan barnet och människor runt omkring. Därför utvecklar Letterbox Club även stödmaterial och inspriation till föräldrar.

Modellen kommer ursprungligen från England och har nu utvecklats i Sverige i några år. Sedan två år inbjuds nu alla landets kommuner att anmäla barn som vill delta. De utvärderingar och studier som gjorts både i Storbritannien och i Sverige visar att barn och föräldrar som deltar i Letterbox Club är mycket nöjda och glada över att ha fått vara med. De tycker om innehållet i paketen och beskriver att det på olika sätt påverkat dem positivt att delta. Det har också gjorts olika effektstudier som tittat på om barnens kunskaper i läsning och matematik påverkats av insatsen. Resultaten från dessa är lovande men inte helt entydiga.

Detta seminarie kommer att inriktas på att beskriva Letterbox Club och de upplevelser barn och föräldrar berättar att de haft i samband med deltagandet.

Anknytning till artikel 6: Lärande och utveckling är starkt sammankopplande, det ena förutsätter det andra. Barn i utsatta livssituationer presterar sämre i skolan än andra, vilket i förlängningen kan innebära psykosociala svårigheter i livet. Därför är lärandet avgörande inte bara för barnens utveckling utan också för deras liv. Målet är att Letterbox Club ska utveckla barnen på flera olika plan, och har därmed en nära koppling till artikel 6.

Delaktighetsböcker- ett sätt att öka barns delaktighet vid procedurer och vårdbesök

Åldersövergripande arbete

Cecilia HolmgrenHelena Jungerby Larsson, Jenny Berggren,  Lekterapi & bibliotek vid Drottnings Silvias barn- och ungdomssjukhus

Sammanfattning: Delaktighetsböcker ger barnets röst en betydelse som möjliggör hens delaktighet inom vården. När vi tar vara på barnets insikter och förslag till anpassningar, så blir detta en ovärderlig resurs i hälso- och sjukvården. Genom att medvetandegöra barnet så hen kan formulera sina behov och därigenom bli respekterad, så ökar barnets kontroll och oron minskar. Delaktighetsboken, som beskriver hur barnet vill bli bemött och delaktig i vården, ger mycket positiva effekter.

Beskrivning: Många barn inom vården genomgår upprepade smärtsamma behandlingar och procedurer, vilket de tvingas att klara av och hantera. Ibland uppstår svårigheter där barnet utvecklar en generell eller specifik behandlingsrädsla som påverkar deras liv när de senare kommer i kontakt med hälso- och sjukvård.Patientlagen föreskriver att barnets inställning till den aktuella vården eller behandlingen så långt som möjligt skall klarläggas. Det finns idag få kvalitetssäkrade metoder för att ta reda på barnets inställning samt att strukturerat dokumentera detta och följa lagen. På en del sjukhus finns ”stickskola”, men det är ofta lång väntetid vilket gör att svårigheterna för barnet kan förvärras. Konsekvensen blir att behandlingar och procedurer blir svåra att genomföra om man inte håller fast eller tvingar barnen.
På Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus har lekterapeuterna sedan ett antal år utvecklat en metod som bygger på att ta vara på barnets erfarenheter, ge dem möjlighet att vara delaktiga i sin vårdsituation samt få kontroll över procedurer och behandlingar. För att ge en känsla av kontroll behöver barnet få kunskap och förståelse kring sin egen situation. Empowerment är en viktig utgångspunkt för att stärka barn att våga göra sin röst hörd och möjliggöra kontroll över en situation där de annars känner stor oro. Vid 3-4 tillfällen träffas barn och pedagog på lekterapin för bearbetande lek med autentiskt material samt besök t.ex. på röntgen för att se på apparaterna där eller i ett undersökningsrum där barnet kan få ligga på en brits. Syftet är att normalisera barnets rädsla ”du är inte ensam om att känna såhär”, att ge hopp ”det kommer att bli bättre” samt att ”vi lyssnar på dig”. Lektillfällena avslutas med att barnet tillsammans med pedagog dokumenterar förslag hur vårdsituationen kan anpassas. Detta görs i ett häfte vilket kallas Delaktighetsbok som barnet sedan tar med i sina möten med vården. Därigenom ges vårdpersonalen en möjlighet att med barnet i centrum anpassa proceduren eller behandlingen utifrån barnets önskemål. Barnets delaktighet ökar då kommunikationen sker direkt med barnet och inte över hens huvud. Stress och oro minskar för hela familjen då barnet känner sig tryggt i förvissningen om vad som väntar och hur rutinen är.

Anknytning till artikel 6: Delaktighetsböcker ger möjlighet att direkt påverka mötet med vården utifrån behovet av anpassningar på ett sätt som barnet själv formulerat. Metoden riktar uppmärksamheten från föräldrarnas beskrivningar till att fokusera på barnet som en kompetens partner vid behandlingar och procedurer. Barnen och föräldrarna beskriver att mötet med vården har förbättrats, svårigheterna har minskat och förändrats från ohållbara till hanterbara situationer där barnets delaktighet i vårdsituationen blivit markant bättre.