2b Kvinnojour och Kriminalvård

Barn på kvinnojour: Ett fönster av möjligheter

Åldersövergripande arbete

Tanja HillbergUnizon

Sammanfattning: De senaste sex åren har närmare 9 500 våldsutsatta barn tillsammans med sina mammor bott på Unizons kvinnojourer. Skydd från pappas våld handlar inte bara om rätten om att överleva, utan även rätten att leva och utvecklas. Vistelsen på kvinnojouren öppnar ett fönster av möjligheter att uppmärksamma barnets behov och genom stödinsatser verka för återhämtning. Under seminariet lyfter vi barnens röster och berättar om samverkan som gör skillnad.

Beskrivning: Vad händer med mig om mamma dör? Är det okej att vara glad? Hur många gånger ska man tro på ett förlåt? På kvinnojouren möter vi barn som bär på stor oro och många frågor. En del barn plågas av mardrömmar och återkommande minnesbilder av det otäcka de har varit med om. Hos andra sätter våldet fysiska spår, till exempel magont och huvudvärk. För ett barn är det oerhört skrämmande att uppleva att en förälder blir misshandlad, hotad eller kränkt och konsekvenserna kan följa barnet under lång tid. Oftast är det pappa eller styvpappa som utsätter mamma för våld. Många barn har också själva blivit utsatta för våld och övergrepp. För många barn är tiden på kvinnojouren den första tiden i livet som är fri från våld.

På Unizons kvinnojourer bor det fler barn än kvinnor. De senaste sex åren (2013-2018) har närmare 9 500 våldsutsatta barn tillsammans med sina mammor bott på Unizons kvinnojourer.  Barn med egna upplevelser av våld och egna behov av stöd och skydd. Med utgångspunkt i artikel 6 öppnar vistelsen på kvinnojouren ett fönster av möjligheter att uppmärksamma barnets behov och genom stödinsatser och samverkan verka för återhämtning. Seminariet lyfter exempel på god samverkan mellan kvinnojourer och det omgivande samhället i form av till exempel socialtjänst, barnpsykiatri, förskola och skola. En samverkan som bidrar till en helhetsyn och säkerställer barnets behov och utveckling både på kort och lång sikt. Det handlar om att ge barnet de bästa förutsättningarna för att utvecklas som individ. Skydd från pappas våld är det viktigaste, och en förutsättning för att barnet ska kunna bearbeta eventuella trauman. Under seminariet ger vi en översikt av forskning inom området och presenterar fallbeskrivningar om hur stöd och skydd anpassas utifrån barnets ålder och behov. Vi beskriver hur vi använder oss av sammanhangsmarkering för att hjälpa barnet att bättre förstå sin situation och av kris- och stödsamtal, såsom Trappansamtal, för att ge barnet möjlighet att berätta om sina upplevelser av våld. Vår erfarenhet är att barn, även små barn, vill och behöver tala om våldet.

Medverkande: Tanja Hillberg, fil. dr. i psykologi och verksamhetsutvecklare inom området Barnfrid på Unizon. Representanter från Unizons barnnätverk som har särskilt fokus och kompetens i området barn och trauma: Malin, barnansvarig på Sollentuna Kvinnojour, och Marianne, barnsamordnare på Familjefridsjouren i Höganäs.

Anknytning till artikel 6: Arbetet med barn som vistas på och under en tid lever sina liv på kvinnojour har en given, men inte särskilt uppmärksammad, koppling till artikel 6. Kvinnojouren arbetar konkret med att se till att barnet får sina grundläggande behov tillgodosedda, att barnets rätt till omvårdnad och skydd tillgodoses och fungerar som en viktig länk till att skola, fritidsverksamhet och social tillvaro samt vila och trygghet finns och fungerar.

Att ha en frihetsberövad förälder- barnperspektiv i Kriminalvården

Åldersövergripande arbete

Karolina Bergström och Stina SjödinKriminalvården

Sammanfattning: I Sverige har cirka 30 000 barn en frihetsberövad förälder. Dessa barn nämns inte i lagstiftningen och syns inte i statistiken. Kriminalvården bedriver ett strukturerat arbete för att tillvarata barnens rättigheter under tiden som deras förälder är frihetsberövad. Seminariet tar sin utgångspunkt i att beskriva hur Kriminalvården kan arbeta skadebegränsande och med barnets bästa i fokus.

Beskrivning: Vad händer med barn som har en frihetsberövad förälder och hur kan Kriminalvården bidra till att minska påfrestningarna för dessa barn?

Syfte

Syftet med Kriminalvårdens seminarium är att beskriva hur klientresan, det vill säga från att föräldern blir frihetsberövad till dess att hen blir frigiven, kan påverka barnets utveckling. Klientresan/verkställigheten kan innefatta vistelse i häkte, anstalt och kan även inbegripa vistelse i hemmet med intensivövervakning, så kallad fotboja. Det många inte tänker på är att barnet faktiskt gör samma resa som sin förälder och att de många gånger har en stor familjehemlighet att bära på.

Bakgrund

Kriminalvården bedriver ett strukturerat arbete för att tillvarata och möjliggöra barns rättigheter under tiden som föräldern är frihetsberövad. Kriminalvårdens uppdrag är att arbeta med den frihetsberövade föräldern, men vi fattar även beslut som direkt påverkar barnet. Seminariet tar sin utgångspunkt i att beskriva hur Kriminalvården kan arbeta skadebegränsande och med barnets bästa i fokus.

Det är många gånger traumatiskt för ett barn när en förälder blir frihetsberövad. I Sverige har cirka 30 000 barn en förälder som är frihetsberövad. Dessa barn nämns inte i lagstiftningen och syns inte i någon statistik, en kan beskriva det som att de är oräknade, osynliga och bortglömda. Att ha en frihetsberövad förälder kan väcka många olika känslor hos barnet, såsom skuld, skam, ilska, oro och rädsla. Frihetsberövandet innebär också ett fysiskt avbrott i relationen mellan barn och förälder vilket kan få konsekvenser för den känslomässiga anknytningen.

Inom Kriminalvården bedrivs flera föräldrastärkande insatser som till exempel behandlingsprogram, föräldrautbildning och Godnattsagor inifrån. Seminariet beskriver detta arbete och vilka frågeställningar vi ställs inför. Vårt behov av samverkan med andra myndigheter, främst socialtjänsten, kommer att öka i och med att Barnkonventionen blir lag. Vi kommer också att beskriva barnombudens uppdrag att inspirera och driva barnrättsarbetet vid varje verksamhetsställe.

Anknytning till artikel 6: Att ha en frihetsberövad förälder kan väcka många olika känslor hos barnet, såsom skuld, skam, ilska, oro och rädsla. Frihetsberövandet innebär också ett fysiskt avbrott i relationen mellan barn och förälder vilket kan få konsekvenser för den känslomässiga anknytningen. I seminariet beskrivs hur Kriminalvården arbetar med föräldrastärkande insatser och utifrån ett barnperspektiv i beslutsfattande som kan påverka barnets vardag.