1c Kommunikation och familjerättsliga konflikter

Systematiska fel vid kommunikation av allvarligheten av psykiskt och fysiskt våld i nära relationer med barn

Åldersövergripande arbete

Sverker Sikström Lunds universitet
Sammanfattning: Vårdnadstvister handlar ofta om värdering av värderingar av fysiskt och psykiskt våld. Skillnader kan här uppkomma mellan hur allvarligt våld bedöms som man själv har upplevt och hur allvarlighet det uppfattas av mottagaren. Empiriska studier har vi visat på systematiska felaktigheter vid kommunikation av våld, där fysiskt våld överbetonas och psykologiskt våld undervärderas.

Beskrivning: Att bedöma allvarligheten av fysiskt och psykiskt våld är väsentligt för att kunna göra bedömning för barnets bästa i vårdnadstvister. Dock är det ofta svårt att korrekt kommunicerar graden av våld som en familjemedlem har upplevt till socialsekreterare och till domare som avgör vad som är barnets bästa. I flera studier, har vi undersökt hur korrekt allvarlighet av våld kommuniceras. I fas 1 får partners skriva en text om självupplevda situationer av fysiskt och psykiskt våld i en nära relation och skatta allvarligheten i dessa. I fas 2 får andra personer läsa dessa berättelser och skatta allvarligheten i dem. Vi ser här systematiska skillnader vid bedömningarna. Fysiskt våld skattas högre av dom som läser texterna om våld jämfört med dom som upplevt våldet, medan psykologiskt våld underskattas. Psykologiskt våld är också svårare att bedöma än fysiskt våld. I fas 3 byter vi ut kvinnor mot män, och män mot kvinnor, i berättelserna och låter bedömare läsa och skatta allvarligheten av våldet. Här ser vi att våld skattas högre om skattaren tror att det är kvinnor som utsätts, och detta gäller oavsett om det handlar om fysiskt eller psykiskt våld. Denna metod kan alltså användas för att mäta felaktigheter i kommunikation av våld i nära relationer. Dessa resultat kan ha praktiska tillämpningar i vårdnadsutredningar och vid juridiska bedömningar av utsatta barn som är väsentligt för barnens rätt till liv och utveckling.

Anknytning till artikel 6: Enligt Artikel 6 – barnets rätt till liv och utveckling – i barnkonventionen har barnet rätt till omvårdnad och skydd men också rätt till rätt till kärlek och trygghet. Dessa rättigheter är speciellt svåra att bedöma vid vårdnadstvister där skydd exempelvis kan handla om att inte bli utsatt för fysiskt våld. Psykiskt våld kan exempelvis vara att en förälder motsätter sig barnets kontakt med den andra föräldern. Att väga dessa typer av fysiskt och psykiskt våld mot varandra är svårt. Här är det avgörande att kommunikation av allvarligheten av dessa typer av våld kommuniceras effektivt. Föredragit visar på felaktighet som uppkommer när allvarlighet av våld kommuniceras.

 

Samverkansteam – för stöd till barn och föräldrar i samband med separation

Marianne Gabrielsson, sakkunnig Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Sofia Gessler Doberhof, biträdande enhetschef och Anna Sandberg Noppa, samordnare vid familjerätten Södermalm, Stockholms stad

Stiftelsen Allmänna Barnhuset drev i fem kommuner utvecklingsarbetet Samverkansteam – för stöd till barn och föräldrar i samband med separation 2014–2017. Syftet var att pröva om ett samordnat tvärprofessionellt stöd kunde bidra till att konflikter mellan föräldrar minskade och att de skadeverkningarna konflikterna kan få för barn och föräldrar därmed minimeras.

Barnets rättigheter är fastställda i Barnkonventionen. Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Varje barn har rätt till utveckling, skydd och omvårdnad. Det är barnets föräldrar som har huvudansvaret för att barn får sina rättigheter tillgodosedda. Men när föräldrarna går skilda vägar och är i stark konflikt med den andra föräldern då kan det finnas risk för att barnets behov av omvårdnad och utveckling blir lidande. Artikel 4 ålägger alla konventionsstater att vidta de åtgärder som behövs för att barns rättigheter ska kunna efterlevas. Försöksverksamheten var ett steg i en sådan åtgärd. Det drevs med stöd från socialdepartementet i Helsingborg, Malmö, Nacka, Norrköping och Västerås kommun.

De fem kommunerna arbetade med att etablera samverkan, använda frågeverktyget Detection of Overall Risk Screen (DOORS), erbjuda insatser och stärka barns delaktighet. Det sistnämnda lyfte särskilt fram artikeln 12 i Barnkonventionen, barns rätt att uttrycka sin vilja och uppfattning och samhällets ansvar att beakta det i frågor som rör barn. Två forskningsteam följde arbetet, det ena följde samverkansprocessen och det andra undersökte barns och föräldrars situation och upplevelser av stödet som teamen erbjöd.

Resultat från forskningen som följde arbetet visade att teamen medvetet använt sig av kunskap om vad som främjar samverkan vilket ledde till att en fungerande samverkan etablerades och det finns goda exempel på att barn och föräldrar snabbt har kunde få hjälpsamt stöd. Elevhälsan var i några kommuner involverade vilket ökade kontaktytan mot barns vardag.

Utvärderingen som undersökte barns och föräldrars situation och upplevelser av stödet som teamen erbjöd visar att DOORS har varit till stor hjälp i att undersöka varje förälders situation och uppfattning av barnets, med beaktande av risker. Föräldrar upplevde sig tagna på allvar och det uppmuntrade föräldrar att se situationen från olika perspektiv något som satte igång förändringsprocesser. Professionella och föräldrar har uppskattat DOORS, men saknade ett specifikt barn-DOORS. Kommunerna utökade sitt utbud av insatser till målgruppen på generell och selekterad nivå i någon omfattning på indikerad nivå. De fick också i viss omfattning tillgång till stöd som målgruppen tidigare ej haft tillträde till. Utvärderingen visade att det fanns behov av att kunna erbjuda en större bredd av insatser.

Vid Södermalms stadsdelsförvaltning i Stockholms stad tog man intryck av utvecklingsarbetet. De etablerade ett samverkansteam och började använda DOORS för att kunna erbjuda barn och föräldrar samordnat och tvärprofessionellt stöd till barn och föräldrar i familjerättsliga konflikter.

Stiftelsen Allmänna barnhuset har sedan projektslut följt projektkommunerna och ser att de flesta har fördjupat arbetet med DOORS och att arbeta i team. Stiftelsen ser möjligheter till att fler kommuner arbetar förebyggande, med DOORS och i samverkan för att barns rättigheter i separation ska kunna säkerställas.