Maria Eriksson

Professor, Social välfärd, Ersta Sköndal Bräcke Högskola

Maria Eriksson forskning är framförallt inriktad på vad olika former av ojämlikhet betyder för den politiska och praktiska hanteringen av mäns våld mot kvinnor och barn. Särskilt frågor om föräldraskap och barns rättigheter står i fokus. Pågående forskning omfattar fem olika projekt:

1) om hur handläggningssystemet BBIC tillämpas då det gäller barn som upplevt partnervåld (anslag FORTE),

2) utveckling och prövning av en modell för risk- och skyddsbedömningar då barn upplevt eller utsatts för våld i sin familj (iRiSk) (uppdrag Socialstyrelsen),

3) utvärdering av Samverkansteam – en modell för att förebygga tvister mellan särlevande föräldrar – med fokus på barns och föräldrar situation och upplevelser (uppdrag Allmänna Barnhuset),

4) utvärdering av samtalsmodellen BRA – Barns rätt som anhöriga (uppdrag Allmänna Barnhuset) och

5) utvärdering av det våldsförebyggande programmet Mentorer i våldsprevention (MVP) (uppdrag Skolverket).

Maria Eriksson är också koordinator för ett nordiskt forskarnätverk om skydd och stöd för barn som upplevt våld.

Maria disputerade 2004 vid Uppsala universitet och antogs som docent där 2008. Hon har tidigare bland annat varit forskare i genusvetenskap vid Göteborgs universitet (2004-2007), universitetslektor i socialt arbete vid Högskolan i Kalmar (2006-2008), forskarassistent i sociologi vid Uppsala universitet (2008-2011) samt lektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Uppsala universitet (2009-2012). Maria Eriksson blev professor i socialt arbete till Mälardalens högskola 2012 och rekryterades till Ersta Sköndal Bräcke högskola som professor i socialt arbete 2017. Maria Eriksson har tidigare haft en rad andra uppdrag, bland annat som expert vid Nationellt Centrum för Kvinnofrid (2007), sakkunnig vid Jämställdhetsenheten, Näringsdepartementet (2006) samt som koordinator för Nordiska Ministerrådets forskningsprogram Kön och våld (2000-2005).